Om Ortopedisk Medicin

Ortopedisk medicin är ett organspecifikt kunskapsområde, som innefattar kunskaper om rörelseorganens sjukdomar vid sidan om de ortopedkirurgiska, reumatologiska och neurologiska specialiteterna.

Det är ett system i undersökning, diagnostik, differential diagnostik, prognos och behandling av ortopediska smärttillstånd på ett logiskt och systematiskt sätt.

Det är ett icke operativt undersöknings och behandlingssystem och den del av medicinen som på ett systematiskt sätt beskriver undersökning och behandling av rörelse och stödjeorganens sjukdomar d.v.s muskler, senor, ligament, leder, ledkapslar, slemsäckar/bursor, faschior, menisker, lösa fragment i leder och mellankotskivorna (diskarna).

Ortopedisk kirurgi är den del av medicinen som tar ställning till om man behöver opereras eller ej.

Önskemålet är förstås att ortopedisk medicin och ortopedisk kirurgi ska komplettera varandra. Ortopedmedicinaren behandlar de tillstånd som inte behöver opereras och Ortopedkirurgen opererar där det är indicerat.

Den engelske ortopeden James Cyriax (1904-1985) var den person som myntade begreppet "ortopedisk medicin" och han sägs vara den ortopediska medicinens fader. OMI = Orthopaedic Medicine International är benämningen på detta internationella koncept och undervisningssystem av ortopedisk medicin, med dr James Cyriax som grundare.

OMI konceptet bygger på en metodisk analys av patientens symptombild samt den kliniska undersökningen, där man systematiskt testar sig fram för att hitta det kliniska mönstret av en viss problematik. All information läggs samman till en klinisk bild och utifrån den görs en bedömning och väljs den mest effektiva behandlingsmetoden/åtgärden.

En OMI utbildad sjukgymnast har;

• Kunskap om analys av "referrerad smärta" och betydelsen av det vid lokalisation av den struktur som är problemet

• Kunskap i funktionell och topografisk anatomi

• Kunskap i systematisk analys av patientens sjukdomshistoria samt klinisk undersökning baserad på selektiv tension vilket leder fram till en diagnos

• Kunskap i beskrivning av vilken struktur som är affekterad samt i vilket stadium patologin befinner sig i

• Behandlingsmetoder för de mjukdelsskador som patienten presenterar med tvärfriktionsbehandling, mobilisering/manipulation, stretching och traktion

• Även andra behandlingsformer som tex funktionell träning, ryggskola, McKenzie tekniker, elektroterapi, MAQ träning.

Sjukgymnaster och läkare utbildas i samma system vilket underlättar samarbetet betydligt. En OMI utbildad läkare kan sätta injektioner, lägga epidural, nervblockader och infiltrationer. Utbildningen tar 4 år.

Styrkan i systemet ligger bl.a i att;

• Att utföra så få tester som möjligt, men samtidigt utvinna mesta möjliga information.

• Att andra kan undersöka och finna samma fynd (intertester reliabilitet).

• Att man testar den struktur man säger att man ska testa (validitet).

Under lång tid har behandlingssystemets kliniska upplägg bevisat sin effektivitet för sjukgymnaster och läkare i det dagliga arbetet.